Matilda

Ikväll var jag på salsa för första gången på jag vet inte hur länge!
Det var roligt, men inte lika kul som det skulle kunna vara... Menmen, jag hoppas att det blir bättre.
Nåväl, jag tog i alla fall bussen hemåt vid kvart i nio, men som alla vet behöver jag skjuts den sista milen. Ikväll var det Jocke som fick komma och hämta mig.
När jag hoppade av bussen såg jag ingen Jocke, så jag gick omkring och småsjöng. Sen såg jag en bildörr öppnas, på en volvo - Eriks volvo. Jag gick dit och satte mig, och vi for iväg.
När vi åkt kanske 20 meter tar både Jocke och Erik upp varsitt mjölkpaket och halsar. Jag började såklart asgarva åt detta.
Jag såg bara den här bilden framför mig: Två halvskäggiga killar i 20-årsåldern, fristadsjacka och mössa, i en volvo med tonade rutor, sittandes med varsitt mjölkpaket i handen. Och dunk såklart! :P

Detta är vad jag kallar BONDAR!

*SUCK*

Varför är matte så fantastiskt trist? Varför kan det inte vara lika kul som det var när man gick i trean?
Varför kan det inte bara fungera, utan att man ska behöva tänka och verkligen engagera sig?

*SUCK*

Just nu gör jag allt som går för att slippa matten, men det dumma är att det måste göras ändå.
Så just nu är jag bara otroligt korkad som inte gör det jag ska istället för att sitta här.

- Men jag VILL INTE!!!

*SUCK*

Tusen miljoners tack, Emma, för att du orkar förklara för mig!
Och nu hoppas jag att jag, när  "Spara & publicera"-knappen är nedtryckt, går och gör lite nytta istället...

Mors!

Som många vet så är jag ju jättesugen på att flytta in till stan. Så jag har ju börjat kolla runt på lägenheter och försöker hitta nåt bra som är lagom dyrt. Nu, till exempel, sitter jag och kollar lite, och jag fick nyss syn på en helt perfekt lägenhet på Lövskatan!
Det var en trea - till rätt pris till och med!
Åh, jag vill verkligen komma härifrån! Och den där alltså... Perfekt planlösning, perfekt storlek, perfekt läge och lagom dyr. Kan det bli bättre?!
Tyvärr så hamnade jag på plats 60 i kön, vilket inte var så väldans bra... Så det är ju ingen idé att ens hoppas.
Jag hittade en annan också, med suverän planlösning, men där hamnade jag på plats 55, så jag behöver ju inte hoppas på det heller...
Bluh...

Egentligen handlade jag bara för 500 till mig själv, de övriga 200 kronorna köpte jag lakan för. Men jag tyckte det lät mer kraftfullt att säga 700 :P
Nåväl...
Jag och Emmapemma har varit på Ikea idag. Det var en mycket trevlig dag, och det var kul att strosa runt - tills vi var tvugna att börja stressa... Innan vi åt mat tog vi det jättelugnt. Vi gick och kikade i alla små rum, provade soffor och allt sånt där. Sen åt  vi mat. Det var då vi insåg att vi antingen hade en timma kvar, eller 3 timmar kvar, och vi hade ju bara gjort drygt halva affären. Vi diskuterade ett tag om vilken av bussarna vi skulle ta, och beslöt till slut att vi skulle ta den tidiga. Detta innebar alltså att vi skulle vara tvugna att gå lite fortare och kanske inte kolla på allt.
Men det stora problemet var att det var ju de roligaste avdelningarna kvar. Dom där som egentligen ska ta längst tid...
Jag tycker faktiskt ändå att vi var ganska bra på att strosa. I alla fall tills vi kom fram till ljusen och allt det där som är galet kul. Där blev jag tokstressig. Vi försökte hitta allt vi ville ha så snabbt som möjligt, sen gick vi med raska steg till "Plocka Själv - Lagret" där jag hämtade mitt bord.
När vi till slut kom fram till kassan hade vi 15 minuter på oss innan bussen gick. Jag var jättestressad, kassörskan var fruktansvärt seg och lyssnade inte på vad vi sa. En konservöppnare som Emma skulle ha, hade ingen streckkod, så hon frågade först de andra kassörerna vad den kostade, sen tog hon upp en pärm och började bläddra. Detta höll på att döda mig.
Tre eller fyra gånger sa Emma "Kan vi bara få betala nåt för den, vi har jättebråttom!". En stund efter den sista gången hon hade sagt det, sa kassörskan: "Vad sa du?"
Detta slutade med att Emma inte fick någon konservöppnare.
Jag fick betala mina grejer och packade fort ner dom. Vi rusade ut, ställde undan vagnen och började gå.
5 minuter kvar.
Det är här vi börjar småspringa eftersom det är en bit till busstationen. Emma med en stekpanna i ena handen, och en papperskasse med massa glasgrejer i den andra. Jag med en enorm Ikea-påse på ena axeln, och en stor låda som stod rakt ut under andra armen.
Detta måste sett helt galet roligt ut!

Vi hann med bussen och vi tog oss hem.

Nu har jag städat mitt rum och installerat mina nya grejer. Och såhär blev resultatet:


  

Det går att fundera länge på, tycker jag...
Först får man olika humör, det leder till humor, åtminstone ens egens, och sen bara POFF blir det hmm...

Det blev myskväll hos Lisa idag. Mycket trevligt :)
-Precis som alla våra andra myskvällar ihop ^^
Vi gjorde mat på en sån där stekplatta man har på bordet, Lisa var väldigt skeptisk till en början, men jag tror faktsikt att hon tyckte det var helt okej efteråt..? :P
Sen blev det soffsittarkväll med  Let´s dance, sorbet och dextrosol.
Jag var på ett väldigt skumt humör. Detta kallas Pigg om man vill säga det på vanlig svenska. Sen blev jag lite för pigg (eller kanske övertrött..?) och det gjorde mig väldigt humoristisk - tyckte jag i alla fall :p
Sen, efter nån timma, var jag tvungen att gå på toa. När jag sedan kom tillbaka till soffan och satte mig blev jag helt plötsligt sådär stum i humöret... Det var mest "stirra-rakt-ut-i-ingenting" ( =hmm...) Varför blir det såhär egentligen?
Det är rätt komiskt på nåt sätt, men jag undrar som ändå varför...

Och nu helt plötsligt undrar jag varför jag egentligen skrev det här, men jag ska inte tänka så mycket på det, utan det här får stå kvar.
Nu ska jag gå och sova.
Natti!

I morse försov jag mig. Jag förstår verkligen inte hur jag lyckas med att trycka bort snoozen!
Jag menar, jag är vid medvetande första gången telefonen ringer, men nästa gång jag vaknar är det för att mamma står och säger att klockan är mycket. Och jag fattar inte hur jag lyckas slå av snoozen!
I alla fall...
Jag fick åka in till stan med mamma och pappa idag, eftersom jag inte hann med bussen.
Det var väldigt behagligt i bilen, så jag satt som och halvsov, men tänkte samtidigt.
Vet du den där känslan av att massa tankar flyger runt runt i skallen, som en lite sölig tornardo nästan, och sådär så att man inte kan fånga nån, utan man hinner bara blicka lite på tankarna innan nästa kommer med full fart...?
Så var det i alla fall för mig i morse. Och där, helt plötsligt såg jag ett stort plakat typ, vitt med svart text, mitt i tornardon. Där står det "Gurkmajonäs". Helt enkelt, rakt upp och ned. "Gurkmajonäs".
Så... Får jag bara fråga: Har NÅGON i hela världen någonsin varit med om detta?!
Jag tyckte i alla fall det var fruktansvärt kul, och började skratta mitt i halvsovandet... Det var en resa för sig, kan man väl säga...

Tankar är lite knäppa tycker jag...

På Johannas skola har dom ju, som känt, många föreställningar. Även ikväll var så fallet. Jag ska se den imorgon, men pappa var och såg idag. Och han spelade in ljudet från några sånger. Bland annat Johanna när hon sjöng Gabriellas Sång.
-Helt galet vackert!
Nån gång ska jag fixa till det så att alla människor kan höra, för det tycker jag verkligen att ni ska göra!
Åh!
Ja, det var ungefär vad jag hade att säga idag...
Mors!

Jag läste en helt galet rolig historia alldeles nyss, som jag bara måste be er läsa!

Ett företag i New York har börjat sälja äkta män.
En kvinna bestämmer sig för att se efter vad hon
kan få. Affären är ett sexvåningshus, kvinnan går
in. På ett plakat på första våningen står följande
regler för shoppingturen: Du får endast besöka
den här affären en gång i ditt liv. När du gått upp
en våning får du inte gå ner igen. Varorna i den
här butiken stiger i pris för varje våning.

Hon går in på den första våningen. På en digital
tavla läser hon: Männen på den här våningen
har fasta jobb.
"Jaha", tänker hon, "undrar hur de på den andra
våningen är".

Hon går till andra våningen och läser där:
Männen på den här våningen har fasta jobb
och tycker bra om barn.
"Hmm..." tänker hon. "Tänk vad de på nästa
våning har för egenskaper..."

Hon går upp till våning tre och läser på den
digitala tavlan:  Männen på den här våningen
har fasta jobb, tycker bra om barn och har
gott om pengar.
Kvinnan är fortfarande nyfiken och fortsätter
till våning fyra. På skylten står det: Männen
på den här våningen har fasta jobb, tycker
bra om barn, har gott om pengar och ser
bra ut.
Kvinnan blir nästan alldeles till sig, men
undrar ändå om hon inte borde gå upp en
våning till, och gör det.

På skylten står det: Männen på den här
våningen har fasta jobb, tycker bra om
barn, har gott om pengar, ser bra ut och
är romantiska.
Kvinnan tänker "Vilka kap!" men det fanns
ju ännu en våning och hon vill verkligen
se vad som finns där.

Hon fortsätter upp till den sjätte och sista
våningen, och finner den helt tom...

På den digitala skylten läser hon: Du är
besökare 3 158 047 på den här våningen.
Det finns inga män här.
Enda anledningen till att våningen finns är
för att bevisa att En kvinna inte går att tillfredställa.

Godnatt på er :P

Nu har jag suttit och utforskat USA igen. Jag har praktiskt taget GÅTT på gatorna i New Orleans, och nästan varit inne i nån "Battleship Alabama"-park. (Minns inte riktigt vad den hette.) Förbaskat, vad tufft det är!
Det är helt coolt alltså!
Om du aldrig har provat det förut, så gör det nu! Det är jättetufft!
Tyvärr finns inga såna här bilder i Sverige, men jag menar: hur kul är det?
Gå på nån solig strand i Spanien eller nåt sånt. Det är skitcoolt!
Testa Australien på Channel Island, där är det helt galet vackert! Och alla gröna skogar i Nya Zeeland.
Jag är helt galet sugen på att åka ut och se på världen nu! Det är helt vackert, och ååååh!

Här får ni en länk i alla fall: http://maps.google.se Sen är det bara att skriva in erat resmål. :)

-Jäpp... Men det beror på att jag inte har kommit på nåt att skriva om. Det har jag inte nu heller, i och för sig, men det spelar ingen roll, för jag känner bara för att skriva lite.
Jag har börjat på flera inlägg, men så har jag alltid ångrat mig, för att jag tänker att det liksom spelar ingen roll om jag skriver det eller inte, för det är så otroligt ointressant. Men wattafack, det är det här också, men nu ska det banne mig bli ett inlägg.
Helgen blev bättre än jag hoppades, visserligen hoppades jag inte på nånting, men just därför blev den ju över förväntan.
Gårkvällen kanske inte var så fantastiskt roligt - jag var helt död efter min första dag i skolan, så jag slocknade vid halv åtta och sov till kvart över tio på kvällen. Detta innebar, tyvärr, att jag inte somnade förrän halv tre i natt. Intressant? - Nä...
Men shit the same!
Idag blev det andra bullar. Jag var ute på en promenad, och dog inte av den. Framsteg!
Jag ringde Emma, vi planerade att göra ett biobesök. Så blev inte fallet.

Kvällen spenderades hos Frisk, precis som så många andra kvällar. Men det är lika förbaskat kul varenda gång! Man får sig alltid ett härligt skratt. Ett sånt där som gör att magen vrider ihop sig, att ansiktet blir helt fult och hopskrynklat, och så att man håller på att kissa på sig. Denna gång höll även mina revben på att kollapsa, men vad gör det om hundra år? :P
Det var en helt underbar kväll! Första gången på två veckor som jag träffar människor, faktiskt. Och vi åt sorbet - som vanligt. :)

Nu ska jag gå och försöka hitta en position som inte gör allt för ont i mitt revben, och hoppas på att jag kan somna.
Natti ^^

Nope. Men jag har i alla fall gjort nåt idag. Eller det är väl först nu nåt verkligen har hänt...
Eftersom jag inte sitter i skolan och gör nytta, tänkte jag att jag kunde göra lite Home Research. Så för tillfället sitter jag och kikar på vad man kan hitta på i New Orleans.
-Ja, jag ska dit! ^^  *klappar händerna och ser fnissig ut*
Jag har blivit kär i de här Träskturerna. Förstå vad häftigt att susa fram på ett träsk och få sån där grön gegga i skallen, som i filmer :P
Och så har jag hittat några parker som ligger precis vid Mississippi, som jag vill se.
Nu ska jag fortsätta med min research. Morskors!

Ja det tycker jag då verkligen!
Jag var hos farbror Doktorn idag, vilket var väldigt ansträngande. Han knackade och bankade på mig, och klämde i kinderna och lyssnade på lungorna, innan han fastslog att jag hade nån bihåleinfektion.
Tack Gud, för att det var nåt man knapra piller mot!
Han skrev alltså ut tre olika recept, och dessa ska jag knapra i 10 dagar, varav 6 piller om dan.
Detta finner jag lite skräckinjagande i och med att jag har lite pillerskräck, som de flesta redan vet...

Nu har jag snytit upp ett helt rosa lakan, och till och med börjat på ett nytt, fast vitt. Om det fortsätter på samma vis kommer vi inte ha några lakan kvar att sova i.
Om någon känner för att ringa så har jag inget emot det, jag har nämligen fruktansvärt tråkigt på dagarna!

För nån timma sen fick jag sådär äckligt ont i halsen igen.
Min recept på lösning är: En alvedon som sköljs ner med en halvliter av Norgepåsens Energidryck.
Dagens smak var Citron ^^  - man måste ju variera sig lite...
Nu när jag sitter här, en halvtimma efter alvedonen och när jag precis svalt halvlitern, hostar jag fortfarande som en gammal traktor. Men till skillnad från tidigare rusar min hjärna. Jag tror den har gjort 14 marathonlopp nu. Jag är som trött, samtidigt som hjärnan är jättepigg. Eller det kanske den inte är..? Det blir nästan lite av en fyllekänsla...

Eftersom inga människor har sett mig på över en vecka, kan jag ju rapportera att jag ser förskräcklig ut!
Jag har röd näsa, röda, irriterade läppar, ett rött öga och skitigt hår.
Det där med skitigt hår fattar jag inte. Jag duschar varenda dag, ändå är det lika äckligt.
-Förbannade förkylning!

Jag kan, till min egen glädje, även berätta att jag inte fyllt i en enda prick på hushållspappret idag. Jag har faktiskt gjort annat. Detta "annat" stavas F I L M. Idag har jag sett världens sämsta film tror jag. Eller nä, Strangers With Candy är ännu sämre. Men jag fick ett filmtips igår om Freddy got Fingered, med förklaringen "om du gillar sjuk humor". Visst, det gör jag, det var därför jag såg klart hela filmen. Jag låg dock och dumflinade genom hela filmen, men den var SÅÅ KASS!
Jag har ju faktiskt varit ute i säkert 20 minuter idag, bara gått runt på gården. Denna lilla tur gjorde mig helt utslagen, så jag la mig och vilade efter det. Det är helt sjukt hur trött man blir av att vara sjuk...
Nu ska jag nog i alla fall gå och fortsätta klistra in bilder i albumet.
Morskors!

Förkylningsskiten vägrar ge sig.
Jag har snart snytit upp ett helt lakan.
-Ja, jag snyter mig i ett lakan. Efter att ha snytit upp en och en halv rulle hushållspapper, och fullkomligt torkat ut näsan, tyckte jag det var dags att hitta nåt som inte var lika elakt, så det blev ett gammalt lakan som nu är helt sönderrivet, och ligger i 4 olika papperskorgar.
Ett rosa lakan.

Jag har åtminstone börjat sova bättre på nätterna - eller längre... Det har fortfarande inte förekommit att jag har sovit mer än 5 timmar i sträck, men jag har faktiskt kunnat sova lite längre på dagarna. Tack gode Gud för detta!

Men anknytningen till rubriken kommer inte förrän nu. Kan du gissa vad jag har gjort idag? Jag kan slå vad om att du inte har den blekaste!
Barappappaa! Jag har fyllt i prickarna på en hushållspappersbit! -Gissa om min dag har varit kul (oh oh oh vänta... det är här ett sånt där "hä hä hä" ska komma...) HÄ HÄ HÄ...
Detta var jag dum nog att erkänna, så då fick jag frågan "Funderat på att söka hjälp?"
Hm, ja... Det kanske jag borde... Fredagar borde inte spenderas på detta vis, det är ett som är säkert. År 2009 har börjat lite knackigt, så jag hoppas verkligen på en drastisk ändring!

Jag har faktiskt ryckt mig i kragen lite, så jag bokade en läkartid på måndag.
Nu är jag hungrig, men är allt för matt för att orka äta nån mat. Istället sitter jag här med en halvliter av Jockes gamla lumpengrejer, Norgepåsens energidryck (raspberry flavor), och försöker få ner det med minsta möjliga smärta.

Min hals gör ont, jag vill bli av med detta snarast.
Snälla, vet du hur man gör; HJÄLP MIG!



                                                                            

Idag kom bilderna jag beställde för en vecka sen. 482 bilder för 373 spänn, inte dåligt, tycker jag.
De senaste timmarna har jag suttit här vid datorn och sorterat dom, och nu är det klart!
 

Jag kan ju även passa på att berätta om den nuvarande fysiska statusen. Jag är fortfarande äckligt förkyld - jag hatar det!
I och för sig var det här faktiskt den bästa natten på en vecka - jag fick sova 5 timmar i sträck utan att vakna, men min näsa är söndersnuten och min hals värker.
De senaste fyra dagarna har jag gått på värktabletter på heltid. När dom har slutat verka har jag fått så ont i halsen att jag har börjat grina, så jag föredrar att knapra tabletter...
Hade egentligen hoppats på att få åka till Ikea idag, men förkylningen vägrar ge sig, så det blev inte av nu heller... :(
Nåja, nu ska jag gå och vänta på bättre tider.

Dagen har varit påfrestande för min hals. Jag har varit tvungen att snoka fram 3 låtar som går att sjunga i nån kyrka jag tydligen lovat att sjunga i på tisdag.
Jag kom på en jag redan kunde, men behövde då två till. Hittade två till, men det fanns bara text och ackord till den ena, så då var det dags att börja klura. Jag märkte då att den gick lite väl högt, om jag nu skulle ha ont i halsen på tisdag också, så jag var alltså tvungen att transponera = jag behövde sjunga.
Jag pressade på med alla mina magkrafter för att få fram EN ren ton, och det gick rätt bra - när jag höll i med magen. Så jag tänkte "det här är ju ingen fara" och fortsatte sjunga. När jag sedan skulle prata med pappa fick jag inte fram ett ljud. Eller jo, ett sånt där väsande, målbrottsliknande, ljud kom fram. Men hela ordet hördes inte.
Jocke hörde mig prata, (hörde och hörde...), så han fick den briljanta idén att ge mig cognac. -Apelsincognac.
Den var stark, jag fick tårar i ögonen, och japp, jag är en mes, nu har den domnande känslan försvunnit, och det skaver ända ner mellan brösten.

Har du förresten någonsin känt känslan av att ha en host på gång, en hick på gång, en nys på gång, och att det har kliat i halsen? Den känslan fick jag alldeles nu!
Blä på förkylningar!

Jag vet att julen är över, men det vet inte min näsa. Den är röd som ett stoppljus och alldeles söndersnuten!
Jag gillar inte förkylningar, dom är jobbiga och äckliga!

Väcktes av telefonen klockan 9 i morse, det var tre galna flickor som fnittrade hejdlöst i luren och hade svårt att få nåt vettigt sagt. - Eller, det kom inget vettigt ur deras munnar. Dom lät som små möss hela högen!
Dom här mössen var då Emmapemma, Johanna och Maja. Dom ville berätta för mig att dom hade dygnat. Jag var nyvaken och hade ingen röst, så jag var skittrist... :/
Jag tror nog dom sover rätt bra just nu :P

Nu ska jag återgå till mina bilder som ska in för framkallning.
Mors!