Matilda

En känslosam dag har detta varit. Min mamma är den enda mamman jag har, och jag hoppas att jag kommer ha en frisk och pigg mamma i otroligt många år till. Som stöd och trygghet, som alltid finns där och alltid kan hjälpa. Och jag önskar att alla i min närhet kunde få ha det också. Tyvärr är det inte riktigt så det går till i våran fula verklighet. Jag är så otroligt ledsen att det inte är så för alla. Nu har jag avslutat dagen med att se på Spårlöst, bara för att grina lite extra. Nu är jag uttorkad tror jag.

Jag har hunnit vara duktig idag. Jag tog tag i mig själv och gick och köpte mig ett års virusskydd till min kära dator. Torraste gubben i kassan. Tror inte det existerar en tråkigare säljare - konstigt att han inte har kunder och måste stänga ner? Nej. Han är speciell han... Jag stod där och försökte lätta upp stämningen, skojade litegranna, skrattade lite. Men han rörde inte en min. Det kändes som att gå till tandläkaren och få påpekat för en att man är för dålig på att pilla sig mellan tänderna. Ingen humor. Inte kul. Jag skäms för att jag gör nåt dåligt. Sug. Kuk. Men jag fick mig ett billigt antivirusprogram. Och en antikul stund.

Det var en tanke som slog mig på jobbet en dag; kan en förälder verkligen vara stolt, och tycka att j"just mitt barn är det duktigaste, bästa och underbaraste på Jorden!"? Kan en förälder vara helt nöjd med sitt barn? Jag menar: tänk alla dom här jobbiga barnen i 6-8 årsåldern som ställer tusen frågor om allt och inget.Tänk dig en pojke som ganska nyligen har börjat med streetdance och tycker att det är helt stört roligt och att han är bäst av alla i gruppen. Pojken är 8 år gammal och går runt i skateskor, hiphopbyxor, en turkos märkeströja som hänger ner till knäna och en mössa som egentligen är på tok för stor. 
Pojken kommer in i en affär med sin mamma, och varje gång hon säger npåt till honom drar han en liten move som han lärt sig på knattekursen i streetdance. Mamman smeker honom ömt över den stora mössan, som om hon försöker säga "Titta på honom! Detta är min son. Ser du vad mycket han kan? Han är bättre än alla andra barn!"
Då tänker jag, som barnlös observatör; ser du inte ditt barn?! Ser du hur han skryter? Ser du hur hemsk unge du har?! GAH! Tygla ditt barn!

Jag är fast. Jag har dumpat Vänner, och har nu fortsatt med Sex and the City. Och jag har, precis som Carrie, en stor fet crush på Aidan. Just nu existerar inte någon manligare man än Aidan. 
Oj oj! Yum-mie!

Nu är jag mätt i magen och laddad för innebandy. Planen är att springa slut på mina ben ikväll, vi får ju se hur det går med det... Känner mig rätt fräsch i allmänhet, om man då bortser från den lilla deal jag gick med på i början av veckan - nämligen att inte raka benen förrän nästa helg... Vad är det för kvinnligt med det?!?! Ischk!
Nåja, nu ska jag rusa till bussen och hoppas på att jag får åka med även om jag inte har busskort...

Jag ville inte stiga upp i morse, var så himla trött! Men, Amanda fick upp mig för att dra och käka frukost på UH. Mycket gott måste jag säga, men jag är verkligen inte van att äta "riktig frukost". Banan och kaffe är ju liksom min grej nu, så jag blev brutalt jättemätt efter en macka och ett par apelsinklyftor. Sen hände det jag väntat på så länge...

Jävlarns vilken humörsvängning alltså! Igår var det hur bra som helst, jag kunde liksom inte komma högre än så, och idag är jag så bitter att jag håller på att explodera!
For till gymmet efter jobbet, mötte upp Amanda som försökte prata lite med mig, men jag bara snäste tillbaka för att jag inte orkade prata (förlåt mig älskling, men du vet hur jag blir när jag är sådär sne.. ska försöka tänka på det nästa gång igen...) Jag slog på Mötley Crüe på högsta volym i hörlurarna och trampade utav helvete, och då kändes det bättre. Efter det drog vi oss ner till afro-passet (som jag faktiskt sett fram emot). När jag kom in i salen började linsen bugga, och valde till slut att hoppa ut ur ögat och landa på golvet, så där stod jag som en enögd piratjävel; halvblind, sur och grinig. Och då inser jag att det är FEL INSTRUKTÖR!!! Nåja, jag gav henne en chans, men hon sög! Efter en totalt taktlös timme var jag så sur att jag hade kunnat kasta vattenflaskan på henne. Som tur var tog passet slut då. 
Och nu känner jag att mina två timmar på Actic var en total waste of time.

Vecka 3 (Eller är det 4??)... Anywho! Den här vecka börjar ju, som alla andra, med en måndag. Skillnaden är bara den att jag tog mig upp före åtta, drack min lilla kaffekopp och åt min banan, och dagen fortsatte och blev ännu bättre!
Jag har nu betalat första avgiften till utbildningen i Göteborg. Jag ska alltså dit. PÅ RIKT!
Flygbiljetterna är köpta, boende är fixat, lånepappren är ifyllda. Nu ska jag bara skicka in dom och få lånet beviljat - men pengar är en världslig sak, det finns alltid nya att få tag i.
Jag känner mig pigg och fräsch sen gårdagens träning och försöker tagga upp till kvällens spincore-pass (vilket är väldigt svårt eftersom jag verkligen inte tycker om spinning...)

Söndagen den 15 januari. Jag är så jävla nöjd med mig själv idag! Två veckor har gått av år nummer 2012 och jag har tränat som en tok, och känner mig fortfarande motiverad. Jag har inte köpt eller ätit godis eller andra onyttigheter - min nya heltidsdrog är snus och kaffe. Jag har bara gjort saker jag tycker om, drog en tvådagars i helgen och båda dagarna blev kalaskula! Köpte nya träningskläder igår, vilket ger motivationen ännu en skjuts framåt. När jag vaknade i morse drog jag på mig dom, ryckte tag i mig själv och städade lägenheten grundligare än någonsin! Jag satt på golvet och gnuggade toalettens hörn och väggar rena. Jag putsade kakelplattorna i köket. Röjde upp lite i allmänhet och torkade av skåpdörrar. Sen pallrade jag mig iväg till gymmet och körde ett tvåtimmarspass.

Tur man inte är så himla skrockfull, annars hade det här nog varit en hemsk dag. Jag undrar om det kommer hända nåt otursamt idag, men so far har dagen varit riktigt bra enligt min mening. Jag tog sovmorgon, vaknade i ett rum fullt med härliga bruttor, drog på mig träningsbrallorna och blev upplockad av Mirre för att bli bjuden på lunch. Efter det drog vi till gymmet och jag har till och med hunnit få i mig en kaffekopp. Guuud vilket tråkigt blogginlägg, men shit the same! År 2012 har börjat riktigt bra, jag har många planer för framtiden och är supertaggad! Nu hoppas jag bara att allt ska gå min väg så att året får fortsätta lika bra som det börjat. Jag känner att jag har kommit igång bra med träningen och känner mig allmänt nöjd med mig själv. Jobbet suger just nu, för det är så stört lite kunder, igår satt jag på alla fyra och gnuggade hyllor och soptunnor - så mycket finns det att göra på mitt jobb just nu... Det här blev ett sånt här inlägg som jag själv hatar att läsa, men lev med det. Nu har jag lökat ner soffan tillräckligt, så jag ska gå och ta mig en dusch. Ikväll ska vi till Leif och chillidilla, bäst att komma dit fräsch.