Ny affärsidé
Idag var jag, Jocke och Mirre till Ikea. På vägen dit fick jag en ny affärsidé.
En ny typ "Heta Linjen"-grej, fast med numret 800813.
-Ser du vad det blir? ;)
Idag ska jag berätta historien om Kasper
En sen torsdagskväll var Kasper ute och promenerade med sin husse och sin hundkompis. Helt plötsligt hörde han massa träpinnar slås emot varandra och han blev väldigt intresserad och uppspelt. Han slet sig loss från sin husses hand och sprang för glatta livet mot de tre tjejerna som stod och kastade pinnar på varandra. Medan Kasper sprang omkring hörde han sin husse ropa "Kasper! Kom då, Kasper!" Då fick Kasper syn på en svart konstig väska som bara låg där mitt på marken. "Den där verkar intressant" tänkte Kasper, och sprang fram och nosade på den. När husse ropade på Kasper än en gång lyfte Kasper på benet och skvätte lite på den svarta väskan.
De tre tjejerna gapade av skratt. Eller ja, åtminstone två av dom. För den tredje tjejen ägde väskan. Hon heter Johanna Frisk.
HAHAHAHAHA!
Torris...
Jo. Här var det torka...
Ikväll var jag och Frisk på Roasters. Tog en öl. Surrade. En helt perfekt sommarkväll i Luleå. Hade kunnat vara lite varmare, men varför ska man klaga liksom?
Nu väntar jag på att Amanda ska komma hit och sova. Jag är helt död! Men det blir mysigt med lite sällskap :)
Kan bara dra igenom ett kundmöte lite snabbt. Jag stod bredvid kassan och lärde Jesper att stå i kassan och vara trevlig när det kom fram en gubbe till kassan. Han surrade på som tusan med Jesper, och sen helt plötsligt kollade han på mig och sa med stockholmsk dialekt; "snygga spricker!". Jag sa "öh, va?" och han sa samma igen, "Jo, snygga spricker du har" och pekade på mitt ansikte. Jag trodde han menade att sminket hade blivit utkladdat eller nåt sånt, så jag började gnugga vid ögonen och såg på honom med frågande blick. Han sa "NEJ. Dina ögon. Dom är vackra. Jag har bott i Stockholm ett par år, det är därför det blir lite fel..."
Så var det med det. Snygga spricker...
Confusion
Rörig dag idag. Jag tror jag har känt en känsla som bara finns med på film. Det har jag valt att kalla för ultimat förvirring... För jag vet inte. Jag vet inte. Vet inte vad jag känner. Vet inte om jag är glad, ledsen, arg.
En av känslorna idag har varit helt underbar. Den tog mig långt tillbaka i tiden, det var helt fantastiskt!
På samma gång var jag förtvivlad - för jag vet inte. Hur blir det nu då? Vad blir det? Vad är det som är 'det'?
Det känns som att jag lever i en bubbla och inte riktigt vet vad som pågår egentligen.
Allting känns superbra! Verkligen. Men samtidigt är det nåt som är fel.
På samma gång var jag förtvivlad - för jag vet inte. Hur blir det nu då? Vad blir det? Vad är det som är 'det'?
Det känns som att jag lever i en bubbla och inte riktigt vet vad som pågår egentligen.
Allting känns superbra! Verkligen. Men samtidigt är det nåt som är fel.
Inte för att det kanske är superkul att läsa om mina känslor, men det är ett bra sätt för mig att försöka reda ut alla lösa trådar.
Fast här verkar jag inte komma mycket längre.
Fast här verkar jag inte komma mycket längre.
Däremot kan jag ju berätta nåt som gjorde mig glad väldigt nyligen. Tog en sväng med bilen nu på kvällen, solnedgången var fantastisk! Och jag tänkte bara "varför kan man inte åka dit bort, så man kan se allt det vackra? Utan alla byggställningar, granar, grustag, eller whatever. Bara så man får se vattnet och solnedgången. Inget annat." Sen kom 'Kiss me' upp på radion, och jag körde längs med Norra Hamn. Det var så himla vackert alltihopa. Lycka! Förvirrad lycka.
Godnatt
