Sömn behövdes. Men inte mer...
Ja då var det ju så att jag blev akut tvärsjuk i måndags. Passade mig perfekt då jag bjudit in hela tjocka rövarbandet med tjejer till min lägenhet för att sitta och mysa med glögg och julmusik. Då, pang bom, bestämde sig mitt huvud för att strejka. Yes, tänkte jag, vad roligt att bli bakfull två dygn i efterhand.
Smärtan gav sig inte, och jag kände mig som en hemsk värdinna när jag med en svag nickning bekräftade frågan "assåå... Vill du typ krypa ner och sova..?"
När jag såg den sista kvinnliga häcken lämna min dörrkarm började jag grina för att jag kände mig så otroligt svag och "ujijuj så synd det är om mig" och jag störtade i säng klockan 22.24. När jag steg upp ur sängen på tisdag var klockan 15.13. Förstår du hur mycket sömn det är?! I runda slängar 16 timmar!
Och inte nog med det. Jag halvsov resten av dagen fram till ca 23.00, och störtade i säng igen. Denna gång sov jag bara 8 timmar och har hållit mig vaken nästan hela dagen. Men nu förstår ni, nu kan jag omöjligt somna! Det bara går inte! Jag blir tokig!!!
