Matilda

Tony visade mig ett askul klipp när jag hälsade på.
Måste visa det för alla människor!!!

Onekligen.
Denna dag började lite halvtaskigt, jag total feltolkade en diskussion, och blev lite stirrig. Som tur var, var det lugnt. Jag blev oerhört lättad.
Jag har suttit med plugg hela dagen, fast jag har haft igång filmer, facebook och msn på samma gång, så läxorna blev inte så effektivt gjorda. Eller rättare sagt; ingen av dom är gjorda, men dom är alla påbörjade.

Jag for i alla fall och jobbade vid sextiden, kom hem vid nio. Tog tag i lite sopor och grejer, och jag har galet mycket energi! Jag vill bara ut och gå! Ut ut ut!
Men tyvärr är inte plankan i stan, och Amanda kraxar som en kråka, så jag får vänta till en annan dag. Rackarns...
Nu ska jag utnyttja min energi till att diska och plocka i ordning läggan, innan jag ska göra klart läxorna jag påbörjat :D

KRAM PÅ DIG DENNA VACKRA DAG! :D

Hade just en skojig diskussion med Plankan på msn som jag bara måste blogga om!

Matilda säger:
då är du med i jaktlaget igen!  
fullvärdig medlem
Annica säger:
nä
jag tänker inte jag nån
jaga*
Matilda säger:
hahaha
nä, men vi kan skjuta på dom, så dom faller för oss,
och sen lämnar vi bytet att ruttna för sig själv när vi är mätta  
HAHA! det var nog bästa kommentaren på en månad
vad jag känner mig självgod ikväll...  
Annica säger:
HAHAHAHAHAHAHAHHah


Kycklingstek i mitt minikök

Jag var just ute på en kort shoppingrunda med Plankan. Hittade mig lite nytt på H&M - good for me! :)
När jag gick förbi busshållplatsen utanför mig satt det tre alkisar där, blandade lite cola med whiskey, och gottade sig rejält. Nu sitter jag uppe hos mig, och hör hur de skålar och skrattar och har kul.
Nu är det vår! :D

Jag hoppas att de alla får en bra vår och sommar, och inte mår allt för dåligt.

Jag är rätt fascinerad av min egen skalle. Den fungerar inte på bästa sätt alla gånger i och för sig, men ibland förundras jag över vad som dyker upp.
Jag har ju skrivit tidigare om att låtar poppar upp i skallen mitt i allt, och jag fattar inte varför.
Igårkväll hade jag låten "Russian Roulette" på skallen. Eller snarare textraderna "I know that I must pass this test, so just pull the trigger" och den stämde väldigt bra med tillfället.
Samma sak var det i söndags, för då kom låten från Pocahontas-filmen "Du vet hur allt ska va', men trots det tänker jag, finns mycket mera kunskap än du tror".

Fascinerande var ordet.

Jag har funderat ett par gånger på detta, men har glömt varje gång jag kommit på att jag tänkt skriva ned det här. Men nu kom jag på det igen.

Jag älskar när man får svaren serverade.
Oavsett vad det handlar om, vill jag, och många, bara ha svaret - utan att behöva kämpa för att hitta svaret.
Är det då inte bara lathet, att inte orka tänka ut orsaker till olika tankar?
Man vill bara ha förslag, exempel, och svar, serverat, rakt framför näsan så det bara är att välja vilket som låter bäst, och sen leva med det.
Jag tror det är lathet.

Jag kom helt plötsligt att tänka på att det måste vara sjukt jobbigt att vara stum!
Såklart det är jobbigt, man kan inte prata. Men hur uttrycker man känslor?!
Tänk om du skulle bli fly förbannad på någon, och inte kan höja rösten.
Orden ser väl likadana ut oavsett hur man säger det, när man är stum.
Gör man rörelserna större och häftigare?

Just nu sitter jag ute på min morbrors glasveranda. Det är rätt blåsigt, och lite halvmolnigt, men det är plusgrader och ingen snö här. Det är fantastiskt!
Sitter just bredvid ett citronträd, det luktar underbart, om jag hade kunnat lägga upp en lukt att jag lagt upp den här. Det luktar sjuuukt gott!

Snart bär det av till Jönköping för att sätta sprätt på ytterligare några hundralappar - keul! :D

Jag är fascinerad. Jag trivs bättre än många andra gånger jag varit här. Kan bero på att jag faktiskt försöker ta det hela med en klackspark. Har lyckats rätt bra. Jag tror bara allt handlar om att man ska ta den plats man behöver. Inte akta sig för att säga fel. Man är ju bara människa. Liksom "take it or leave it". Men jag längtar till imorgon. Ska bli skitkul att fara vidare till Göteborg, och kanske jag tar mig ytterligare en liten tur, men det får jag se då.
Nu ska jag och Jocke åka och göra vägarna osäkra i våran hyrbil.
Mamma är jättenervös, sa just att jag inte får poppa för högt i bilen så att Jocke hör vad som händer runtikring. Det är rätt skoj med en skrajsen mamma...
Nåväl, hoppas det går vägen.
Mors!

Nu är det onsdag, och vi är på väg.
Efter många om och men tog vi oss faktiskt fram till Europcar, och kunde hämta bilen som är miniliten och röd.
När vi kommit till Arlanda och skulle hoppa på bussen mot hyrbilarna fick vi fel anvisningar två gånger, så vi hamnade långt ifrån det som var vårat mål.
Vi fick åka tillbaka, men hoppade av utanför området. Genade över en stor gräsmatta precis vid vägen, väldigt lodis måste det sett ut... Men vi tog oss fram, och sitter nu på den stora vägen mot Jönköping. Motorväg hela vägen dit, så det ska väl ändå gå att köra i ett bra tempo hela vägen. Bara en timme efter i vår planering. Och jag är vrålhungrig!

Detta blir skoj!

På onsdag ska jag härifrån. Det ska bli helt underbart!
Vet inte hur det blir när jag väl är framme, men det blir sjukt mycket resande med tåg, så det kommer ta tid. Det är så himla skönt att åka.
Åh! Jag längtar.

Åter på jobbet. Det är här jag ser de flesta skummisar.
Men män med stora sedelbuntar är rätt vardagliga faktiskt. Dom kommer där, har tankat för typ 700 pix, langar upp en tjock sedelbunt (bestående av ca tio 100-lappar, åtta 500-lappar och tre 1000-lappar) ur bakfickan och bläddrar upp tillräckligt många hunkor. Ungefär hälften av dessa män vet faktiskt inte hur de ska hantera pengar.
Jag menar då inte att de inte har dålig ekonomi eller slösar oerhört mycket, för det har jag ingen aning om. Men de vet verkligen inte hur man ska hålla i pengarna.
Idag kom det in en snubbe, hade tankat för 700 och köpte en snusdosa. Han såg väldigt snoffsig ut; huvudet högt, lite snett smörigt leende, och välansat skäggstubb. Han snackade lite, väldigt ointressant, om att "det är ju viktigt nu såhär inför påsken... hähä hä..." när han drog upp sedelbunten ur bakfickan.

Jag sa "736 kronor"
Han sa "Aaah..." Bläddrade lite bland sedlarna. Tappade lite av sitt stöddiga flin. "Äääh... Va saru att de kosta?"
Jag sa "736"
Han bläddrade vidare, langade upp 700 spänn.
Han sa "Eeeehm.. Och vad?" och förlorade ytterligare lite av stöddigheten. Han stod inte längre rakryggad.
"36 kronor till :)" sa jag.
Han lämnade 36 kronor, vände på klacken och gick ut med huvudet lite slokande...

Så går det när man är för upptagen med att vara FÖR nöjd med sig själv. :P

JAG HAR FÅTT MIN STUDENTKLÄNNING - OCH DEN PASSADE!!! :D