På god väg
Jag ligger i vår dubbelsäng och gosar med våran kisse. Känner mig nästan lugn. Imponerande! Varför är det så svårt att bara 'låta det ta den tid det tar'? Det är för mig omöjligt. Så därför har jag sprungit upp och ned för trapporna, packat ner och packat upp låda efter låda, på löpande band. Och ikväll känns det helt plötsligt som att det kommer bli bra. Trots att det är massor kvar.
Gött.
Kommentarer
Trackback
